Jag försöker dränka min ångest, tomhet och ensamhet i Bring Me The Horizon som dundrar från högtalarna. Det funkar inte så bra. Det blev sådär inatt igen. När jag sitter och drar bladen mot låren. Jag får en sån stark känsla i mig som knappt går att förklara. Jag vill bara skära djupare och djupare. Trycker ner och drar. Gång på gång. Känslan försvinner inte på ett tag. Och när den väl gör det är jag utmattad.