asdfghjkl
Känner mest bara herregud. Dagen är kommen, eller ja om typ en kvart, och det känns så surrealistiskt. Dagen är äntligen kommen. Dessa dryga 40 dagar som jag väntat på den här dagen har fan gått rysligt fort. Jag vet knappt vad jag gjort den tiden tbh. Är så exalterad och nervös. Nervös över att komma dit och inte veta exakt hur det funkar, det är ändå den första och jag har aldrig ens satt min fot i en tatueringsstudio förut. Exalterad över att äntligen sitta där och se det hända. Äntligen få veta hur det känns. Åhh!

Idag var jag ute och fotade i ungefär två timmar. Majoriteten av tiden gick jag faktiskt. Stannade vid några få ställen och tog lite bilder som jag tänkte sätta ihop till en panorama sen. Riktigt fint och härligt var det ute i alla fall! Mådde nästan bra den tiden. Förutom mot slutet. Sista 20 minuterna spenderade jag genom att gå bara 'en' station bort för att fördriva tid och sen kom ångesten mer och mer och att det började bli mörkt hjälpte inte. Det var visserligen fortfarande ljust men solen var inte ovanför träden där jag var. Tog i alla fall bussen från näst sista innan slutstationen/början och åkte hem. Sprang upp på berget och fotade och kollade på solnedgången en stund också bara för att.
Sedan har jag inte gjort så mycket. Duschat, ätit falafel, druckit te och småplockat och förberett så mycket jag kunnat inför imorgon. Jag måste ju åka hemifrån 3 timmar innan den bokade tiden eftersom bussarna går så trevligt här..

Menmen, nu måste jag försöka sova, vilket jag borde försökt göra för någon timme sedan egentligen..