kväller
Så har ännu en dag passerat. Och inte ett piss av vad jag tänkt göra har jag gjort. Eller jo, egentligen. Klarade faktiskt av att duscha och jag fick ut en kasse med skräp. Det var allt. Jag mår så pissigt.. Det är som att jag är tillbaka i nian. När jag har var ensam hemma idag låg jag mest och skrek och grät. Känns som att kroppen fylls av brännande cement. Allt är så jobbigt igen. Det räckte med att skolan känns för tung just nu, igen, och krånglet med Köpenhamnsresan och all ångest inför den som gör att jag inte längre riktigt vill följa med. Så kommer en ev. innerligt oönskad flytt. Av alla hus vi tittat på så har jag hatar det här mest. Insidan kan jag leva med, så länge jag kan få göra så gott som jag vill i mitt rum, och kan stänga om mig, och att det finns vanlig toa och duschen är i samma hus. Det enda som finns inuti detta hus som jag gillar är just att det är ett ordentligt badrum. Resten hatar jag. För jag kommer inte kunna stänga om mig. Jag kommer inte få göra som jag vill ha det. Dom ska ha sin garderob i mitt space. Min safe zone. Men värst är nog utomhus. Det är omgivningen jag inte står ut med. Inte en plan fläck på gräsmattan, ingen morgonsol eller kvällssol och knappt någon sol på dagen, träd ÖVERALLT, ingen plats att gå för att få vara i fred. Allt är bara förjävligt. Åh, och jag kommer inte ens kunna åka buss hem. För den går knappt. Av alla hus jag verkligen inte någonsin i mitt liv under så gott som några villkor eller några deals skulle kunna bo i så kanske vi hamnar i det. Jag har varit fine med alla utom ett annat hus vi åkt och kollat på, och det ville dom efter visningen inte ha när dom började tänka efter. Jag pallar inte. Jag är så rädd att bli sådär dålig igen. Nu är det officiellt september också. Åhhhh, det blir bara värre. Snälla döda mig jag orkar inte leva.

Har ätit för mycket glass idag. 2 piggeliner, 1 päronsplitt och 1 sandwich. Ughhh. Finns, tack och lov, inte många kvar nu. Åt 150g kvarg till frukost och en vegoburgare med 10 runda potatiskroketter till lunch. Glassarna blev typ en utspridd middag. Usch, inte konstigt att jag står still i vikt.