Jag vet inte riktigt var jag ska börja. Vilket berättar ännu mer för mig att jag borde skriva oftare.

 

Men först och främst; Glad påsk på er!

 

Mycket har skjutits upp den här veckan känner jag. Tog ungefär en vecka att ta tag i en maskin med tvätt. Fick även en filmanalys färdig som jag skjutit upp i ungefär två veckor. Jag gjorde det verkligen så himla mycket svårare än det var. För en timme sedan var jag helt klar, och då hade jag ändå pausat här och där.

Målat en del har jag gjort också. Har börjat med min fria målning till utställningen och har väl fått typ en tredjedel klar. Deadline den 18e och då ska jag även ha en till klar.. Usch. Avskyr att måla när jag har deadlines sådär.

Borde även ha tvättat håret igår men efter gårdagens talk med mamma och storebror så hade jag verkligen ingen ork och jag sov redan vid 11, istället för närmare 1 som det annars ofta blir.

 

Pratet då.. Extremt kort sagt - något jag misstänkt i några år, men varit alldeles för rädd för att fråga mamma om, har bekräftats.

Vi satt och pratade om att pappa är den enda i familjen som har brutit någonting och så kom vi in på hur det gick till för att mamma inte mindes först. Han hade alltså varit ute och druckit, ganska rejält vad jag förstod, och inte kommit hem. Turns out att han har fått för sig att gå upp på en mur vid sjukhuset i stan vi bodde i. Han ramlade ned för den muren. Och den var 6 meter hög.

 

 

Allt bara föll på plats.

Han har aldrig varit våldsam eller aggressiv, i alla fall inte under dom senaste 18 åren vad jag kan minnas, men han blir så sjukt lullig. Nuförtiden så häller han i sig 6-10 starköl och sedan vinglar han antingen runt ute på tomten en liten stund eller sitter och lyssnar på musik på rätt hög volym och sedan sover han resten av dagen typ, men det är extremt påfrestande för mig rent psykiskt, och det har jag säkert nämnt i några inlägg jag skrivit under somrarna. Dels så tycker jag att det är obehagligt att vara med fulla människor, men är även alltid så rädd att någonting ska hända. Att han gör illa sig, spyr (satans fobi..) eller att han av någon anledningar skulle snap'a och bli våldsam eller aggressiv.

Glömmer inte i somras när jag varit i stugan själv med hunden i 6 dagar och grannen på andra sidan grusvägen var bortresta också (dom bor där permanent) och jag kände mig så sjukt ensam, och jag var så glad att äntligen få slippa vara själv. Och så kommer jag tillbaka från en långpromenad med hunden och han hade kommit typ en kvart tidigare.. och han andedräkt luktar öl. Han var bara på sin första, men ändå. Det bara vände sig i magen och all glädje bara försvann och jag började gråta så fort jag kom innanför dörren. Ville ringa mamma och be henne komma och hämta mig, ville dö, ville ut i skogen igen. Ville bara bort. För nu skulle jag ju behöva vara ensam med honom, och han har säkert köpt 10 stycken. Tänk om han spyr? 

 

Han dricker inte sådär så ofta, vad jag vet om i alla fall. Både "vanliga huset" och stugan är ju ganska små hus, så man känner ju lukter i luften väldigt fort. Vad jag märkt så är det mest bara när det är semester, sen bara någon helg kanske varannan månad under resten av året när han jobbar. Men det är jobbigt ändå. Är så rädd att det ska ta någon plötslig sväng bli illa. Han planerar ju att gå i pension i år, och ja.. då har han ju inget jobb han måste vara nykter på liksom. Utan han kan göra som han vill iprincip. Så nu är jag nästan mer orolig än innan..

Det är både skönt att ha det bekräftat samtidigt som det är asjobbigt. Skönt att jag inte behöver gå runt och tro saker som inte är sanna, samtidigt som det är så jobbigt att möta verkligheten liksom. suck.

 

Jag borde egentligen gå och lägga mig. Jag kommer säkert att bli väckt någon gång mellan 5 och 7 av en pratig brorsdotter vars far försöker att få henne att hon inte kan prata som hemma här och måste ligga tyst och lugn i sängen en liten stund till.