Av någon anledning blev det helt plötsligt vid månadsskiftet augusti-september galet enkelt att restrict'a. Det bara flöt på och flöt på och flöt på. Jag vägde mig en gång i veckan i början, jag ville inte jinxa något, och det kändes skönt att se numret sjunka, inte så fort, men det gick stadigt neråt. Sen vid tredje veckan så kändes en vecka så hiiimla långt och outhärdligt, så jag tar var tredje dag istället. Sen blev det varannan.. och ja, det blev ju till slut varje dag igen. Jag har unvikit det länge nu, det har bara varit stjälpande, men nu fungerar det igen av någon anledning.

 

Jag räknade för någon dag sedan, startvikten den 1a september och vikten jag var vid efter lax i söndags. Totalt 6kg ner, varav 3½ på lite mindre än två veckor. Dagen efter lax var vikten bara lite under 1kg upp, vilket jag förväntade mig och inte la någon större vikt på.

 

Den senaste veckan har jag mest bara degat i soffan och binge watch'at videor med Colby Brock. I have developed such a god damn motherfucking hard crush hahah orkar inte. Är på riktigt som mitt 15åriga fangirlande jag på insidan så fort jag ser honom. Det hjälper i alla fall som ett litet plåster och en mysig kudde och filt i allt kaos och all stress som min kropp snart kollapsar av - igen. I'm really dreading it. Jag vill verkligen inte krascha igen, så nu är jag gaaalet försiktig med vad jag tar mig an och mina prioriteringar. Jag känner av så många starka varningssignaler och kollapsar min kropp igen så vet jag inte vad jag kommer ta mig till, speciellt inte nu när det är vinter, min depression blir alltid 1000x värre under sena hösten och vintern eftersom det inte är varmt och grönt och jag inte kan vara ute och gå hela dagarna om jag behöver. 

 

Idag har jag varit i den där överenergiska fasen. Jag har varit vaken i 37 timmar och jag är fortfarande inte så värst trött. Idag har jag rännt runt som en höna. Jag har tvättat två maskiner, diskat (vi har ingen diskmaskin, alltså diskar vi för hand), dammsugit, gått ut med sopor, krattat löv, plockat undan grejer, undersökt halvljuset på Gertrud (min kära bil haha, hon sjunger på sista hooken tyvärr men lojal och snäll som få) hållit på lite med en memory book jag håller på med och läst lite mindre än sista hälften av Hungerflickan. Detta på ungefär 9-10 timmar. Jag vet inte hur jag inte är dödstrött. Jag är inte ens övertrött? Det enda jag känner av är lite värk i handlederna och att ögonen börjar kännas lite väl ansträngda, vilket inte är så konstigt om dom inte fått vara stängda ordentligt på 37 timmar haha. Kan gissa på att jag kommer vara helt utslagen imorgon och knappt kunna förflytta mig från sängen till soffan (typ 10 steg).

 

Mina päron har varit borta i fritidshuset i lite mindre än en vecka. Ovanstående är vad jag har ägnat mig åt plus lite exponeringsövningar och KBT. När jag gick ner till stora huset för att gå på toa och sätta mig i vardagsrummet och gosa med hundarna så frågade pappa direkt när jag kom in i vardagsrummet om jag har gått ner i vikt och verkligen äter ordentligt. Sen kom det vanliga tjatet om när jag svimmade sist jag hade influensa för att jag knappt ens kunde svälja en klunk vatten, detta ledde under dessa två veckor till en övertygelse om att det var kalorier i vatten och jag var livrädd för att dricka vatten och kunde då knappt få i mig någonting överhuvudtaget. Men jag drog på som vanligt om att jag äter ordentligt och drog en vit lögn om vad jag åt till middag och bytte ämne.