Lätt som en fjäder

11 Januari 2016 - 00:50

Allmänt

Tankar

Jag har mått så fruktansvärt dåligt det här lovet. Speciellt dom senaste 2 veckorna. Jag har bara rasat ihop. Blivit mer och mer som i början av 2013, och det gör mig så jävla rädd. Är rädd att jag ska börja skära mig igen, samtidigt som jag inte orkar bry mig för tillfället. Men jag vet ju att jag bryr mig så himla mycket när jag känner för att bara ha en tshirt eller ett linne. Eller när byxorna eller mina leggings skaver emot. Men ångesten är så extremt jobbig nu och det finns inget jag kan göra för att slippa den, eller det som orsakar den.

Jag hatar att alla tankar på döden kommer tillbaka. Ju mer jag tänker på framtiden desto mer känner jag bara att.. jag vill inte. Jag passar inte att leva. Allt är så begränsat. Jag kan inte leva så som jag måste. Jag kommer aldrig att bli glad och lycklig. Jag kommer vara fången så länge jag lever.

1 kommentar(er)

#1 - Daniella 🌙 2016-01-11

Finns det någon du kan prata med om detta? Mamma, bästa vän, skolkurator kanske? <3

Svar: Mamma har jag aldrig känt att jag kan prata med när det kommer till mitt mående. Känns aldrig som att hon verkligen lyssnar på mig eller tar till sig det hon ser, som upprepade gånger hon gått in i mitt rum när jag haft en panikattack eller sagt rakt ut att jag vill dö. Inte heller att kuratorn på grundskolan jag gick på ringde hem och berättade för henne att jag skar mig och hade gjort under en längre tid verkade få henne att riktigt lyssna på mig. Att kuratorn berättade överhuvudtaget sitter fastetsat som något negativt då jag bara blev mycket värre efteråt. Jag brukar vända mig till mina närmsta vänner, eller ja nu är det väl mer brukade. Jag har knappt berättat någonting dom senaste dryga 2 åren och det känns som att jag bara ska göra så att dom mår dåligt igen av att jag berättar liksom.

Lätt som en fjäder